Ett stort djurintresse började tidigt, med alla små djur som hör barndomen till. Ett långt hästintresse ledde till att jag köpte en egen ponny. Honom red jag själv in och med tiden var han med och tävlade i SM-hoppning.

Min första hund fick jag när jag var 22 år. Hon hette Kela och var en renrasig Sibirien Husky. Hon var underbar och vi gjorde ändlösa mil i skidspåret tillsammans, då jag tolkade efter henne med skidor.

Mitt intresse för draghundar förde mig till upp till Grövelsjön där den norska hundföraren Uno Stenmyren levde med sina hundra hundar. Jag jobbade där en vinter, med allt från att stycka frusen lax, städa hundgården, träna unghundar och ta hand om valpar. Till att gå som färdledare för hundspannsturer uppe på fjället.

Saknaden efter Kela var stor, så efter två månader kom min andra hund.

Saga var en renrasig Howavart från Lintrollets kennel. Tillsammans tränade vi lydnad och spår, med henne fick jag god träning i att vara ledare för min hund. Saga finns med i hundpsykolog Memea Mohlins bok: Se vad jag säger - om hundars språk. På den tiden jobbade jag som fotograf och jag följde med Memea för att illustrera hennes bok.

       

        

       Min tredje hund är en Papillontik från Caspian’s kennel.

       Hon kallas Felicia, men heter Caspian’s One more time.

Hon är en underbar familjemedlem, med sin följsamhet och lyhördhet samt önskan att alltid vilja vara med. Efter ett år kom Edit till oss från Stardreams kennel. Och här började det jag drömt om länge. Att föda upp en egen valpkull, med allt vad det innebär. Numera är Felicia farmor och pensionerad här hemma. Hundflockens storlek här hemma varierar över tid.